Tystnad
Det hände igen. En terrorattack mot yttrandefriheten i Danmark. Det närmare sig nu. Det känns nära.
Det har aldrig varit så nödvändigt att försvara friheten att uttrycka sig som nu. Gång på gång dödas människor för att några känner sig kränkt om man ska tro så.
Jag har kunnat höra en del åsikter om att det var rätt åt Charlie Hebdo-gänget eller serietecknarna i Danmark. Det skulle inte ge sig på folkets tro. Folkets tro?
Jag har sett de grå och mörka molnen i horisonten som vuxit under de senaste tio åren. Rädslan och försiktigheten överdrivs från media och kulturetablissemangen. Tack vare alla dessa debatter, går islam och muslimer genom en smärtsam utveckling.
Muslimer har fått det bästa tillfället att diskutera och ifrågasätta islam och dess funktion. Det är viktigt att poängtera att Det som händer i Europa med terrorn av intellektuella har varit vardag för många författare, konstnärer och oliktänkande muslimer. Människor som ser islam och koranen som en mansprodukt. Någon och något historisk som med all rätt kan ifrågasättas och kritiseras. Men det innebär döden för de personerna. Allt detta i västvärlden började med Salman Rushdie Satan verserna och Fatwa från Iran och den stor "Mullah" som knappast visste vad han pratade om eller egentligen gav fatwa för (det var protester i Pakistan mot boken). Men han ville plocka politiska poäng för att förklara vapenvilla med Irak. Fanatism och dogmatism skapar rädsla och panik. Då är de som är ute efter politisk makt dem som har vunnit. Vinnarna sätter agendan, dagordningen och gör islam politiskt. De vill skapa Kalifat och IS och återskapa islams förlorade imperium. Men det finns ett faktum att islams imperium nådde toppen och föll för länge sedan när det slutade utvecklas.
De överkänsliga terroristerna skiter fullständigt i profeten Mohammed och muslimer. De är russinplockare av vakuumet skapat efter diktaturens fall. Politisk islam är ett mardrömsscenario för många länder från Pakistan till länder som Somalia, Jemen med mera. Även europeiska länder lider av det.
I nuläget är det otrolig viktig att inte ge efter hot och påtryckningar i form av terror. Därför ska man vissa sin uppskattning för sådana som Lars Vilks ihärdighet och outtröttlighet. Han kan med stolthet säga je suis Charlie.
Fateme Gosheh
2015-01-15
Mohammedkarikatyrernas ursprungliga ursprungliga syfte var från början ett test på hur media och samhälle förhåller sig när det gäller yttrandefriheten, i sin existens och begränsningar.
Inledning
Om man nu lägger undan de politiska bakomliggande aspekterna från publiceringen åt sidan, blir det en händelse som i sig har haft likhet med övriga intoleranta, odemokratiska islamistiska samhällen. Det är vad Europa haft under sin industrialistiska utveckling - drastiska förändringar av samhället, uppkommen strukturen för jämlikhet – detta som är en följd av den demokratiska processen.
Alla dessa ovannämnda processer har bidragit till sekulära samhällen och fördrivit religioner tandlösa. Kristendomen som har fått mer makt och inflytande tack vare islams tåg in i Europa under de senaste decennierna.
– Vad har varit orsaken till världens ökande religiositet – mer än förr?
En av orsakerna kan ha varit efter kommunismens fall att det har skapats ett vakuum där religionen har fått en större betydelse och i sin tur har det påverkat övriga världen. Ett religiöst maktskifte i bl.a. Iran och i mellanöstern är en orsak till den nya religiositeten.
Strömmen av flyktingar är också en orsak på gott och på ont.
Det som Europa möter just nu, för sin inställning mot islam är med hot och våld från islamisterna, detta är inget nytt för de intellektuella, författarna, konstnärerna och alla de andra som har varit kritiska mot islam – de känner igen sig.
Islam och kritiska röster
Historien av de flesta muslimska länder har stora namn som har förlorat sitt liv och givit upp sin frihet för sin kritisering av islam. En av dem är den iraniern Ahmad Kasravi, historiker, religionsforskare och författare, han mördades av islamist gruppen Fadai-an’E’Islam år 1944. Han blev stucken 29 gånger med kniv under en pågående rättegång i en rättssal. Hans mördare har fått gator med sitt namn i ett flertal städer i Iran, som en hyllning för de han gjorde.
Theo van Goghs mördare får räkna med att han har fått en rondell med sitt namn i Tehran eller kanske i Birmingham.
Om Salman Rushdies fatwa blir genomförd har denne person blivit utlovad Hoor O’ Ghelman (paradisets varelser enligt Koranen).
Händelserna i samband med karikatyrerna och andra likadana händelser hjälper till med att höja tröskeln på den islamistiska toleransen. Det kommer definitivt att bidra till utvädring av den fanatismens odrägliga odör ur Islam.
… Detta är något som jag värdesätter.
Förut förekom inte möjligheten att kalla (självcensur) för de intellektuella att kalla profeten Mohammed för bara ”Mohammed” i de muslimska länderna utan att behöva sätta livet till.
De reaktioner från extremister som kallar sig själva eller representerar ”sårade muslimer” utspelar sig ofta i media och det verkar som om de vore allmängiltiga.
Däremot är det muslimska samfundet i Europa (av den majoriteten av muslimerna) upptagen med att baka pizzor, kiosker och hålla rent Europa. Dessutom sväljer de en stor del av smygrasismen och diskrimineringen som råder i de flesta europiska länder. Medan de är tysta och upptagna med vardagslivet och anstränger sig för att vara i bästa möjliga sätt integrerade och europiska, blåser religiösa ledare upp konflikterna.
De fanatiker som är här med mission från Iran och Saudiarabien. Man hör klagoropen från dem som skriker att islam har blivit förnedrat: ”Allahu Akbar - Wah al’islama – Blasphemy.” De religiösa ledare som är utbildade i fanatismen har tagit över yttrandefriheten. Det är så sorligt…
Dåligt samvete
Europa har haft under historiens gång dåligt samvete när det gäller religionen – bland annat när det gäller förföljelse av judar och korståg i ”det heliga landet”. Det dåliga samvetet för Judeutrotningen, behandlingen av muslimer efter elfte september och för invasionen av Irak.
… Det dåliga samvetet ger oss anledningen att skita i sanningen.
Yttrandefriheten böjer sig och sluter sina ögon – för att se på detta med öppna ögon är som att höra en fasa vars röst känns som tusen nålar i ens hjärta - en kamp, för att kunna visa att profeten Mohammad är en historisk karaktär som med all sin storhet och svaghet - är en man av kött och blod, som hans Koran var bra för sin tid men är bristfällig för nuet.
Hans kvinnosyn är obsolet och den går även inte att reformeras och hans Allah är för lite Rahman (= snäll), Rahim (= barmhärtig) och Ghafor (= nådefull) och är istället för mycket Jabar (= dikterande) och blodtörstig. Mohammeds Allah har ett stort behov av bekräftelse och hyllning.
Hans koranverser leder till halshuggning av oskyldiga ickemuslimer och kafar (= ateister).
Eftersom Mohammed är precis som faraoner, Moses, Siddharta Gautama (Buddha), Platon, Jesus, Alexander den Store, Napoleon Bonaparte, Adolf Hitler, John F Kennedy osv. – precis som ovannämnda personer, är profeten Mohammed en historisk person också.
Jag ägnar mig själv åt enligt min demokratiska rätt (med alla risker som finns) att driva med honom, jag kritiserar hans verk och men jag ger honom beröm för det geni han var. Han får den respekten som han förtjänar men inte med våld och hot.
]>
Profeten Mohammed- Den historiska Mohammed
The prophet Muhammad
I am sorry women, I did not mean the mess
– Mohammedkarikatyrernas ursprungliga syfte var från början ett test på hur media och samhälle förhåller sig när det gäller yttrandefriheten, i sin existens och begränsningar.
Inledning
Om man nu lägger undan de politiska bakomliggande aspekterna från publiceringen åt sidan, blir det en händelse som i sig har haft likhet med övriga intoleranta, odemokratiska islamistiska samhällen. Det är vad Europa haft under sin industrialistiska utveckling - drastiska förändringar av samhället, uppkommen strukturen för jämlikhet – detta som är en följd av den demokratiska processen.
Alla dessa ovannämnda processer har bidragit till sekulära samhällen och fördrivit religioner tandlösa. Kristendomen som har fått mer makt och inflytande tack vare islams tåg in i Europa under de senaste decennierna. – Vad har varit orsaken till världens ökande religiositet – mer än förr?
En av orsakerna kan ha varit efter kommunismens fall att det har skapats ett vakuum där religionen har fått en större betydelse och i sin tur har det påverkat övriga världen. Ett religiöst maktskifte i bl.a. Iran och i mellanöstern är en orsak till den nya religiositeten.
Strömmen av flyktingar är också en orsak på gott och på ont.
Det som Europa möter just nu, för sin inställning mot islam är med hot och våld från islamisterna, detta är inget nytt för de intellektuella, författarna, konstnärerna och alla de andra som har varit kritiska mot islam – de känner igen sig.
Islam och kritiska röster
Historien av de flesta muslimska länder har stora namn som har förlorat sitt liv och givit upp sin frihet för sin kritisering av islam. En av dem är den iraniern Ahmad Kasravi, historiker, religionsforskare och författare, han mördades av islamist gruppen Fadai-an’E’Islam år 1944. Han blev stucken 29 gånger med kniv under en pågående rättegång i en rättssal. Hans mördare har fått gator med sitt namn i ett flertal städer i Iran, som en hyllning för de han gjorde.
Theo van Goghs mördare får räkna med att han har fått en rondell med sitt namn i Tehran eller kanske i Birmingham.
Om Salman Rushdies fatwa blir genomförd har denne person blivit utlovad Hoor O’ Ghelman (paradisets varelser enligt Koranen).
Händelserna i samband med karikatyrerna och andra likadana händelser hjälper till med att höja tröskeln på den islamistiska toleransen. Det kommer definitivt att bidra till utvädring av den fanatismens odrägliga odör ur Islam.
… Detta är något som jag värdesätter.
Förut förekom inte möjligheten (självcensur) för de intellektuella att kalla profeten Mohammed för bara ”Mohammed” i de muslimska länderna utan att behöva sätta livet till.
De reaktioner från extremister som kallar sig själva eller representerar ”sårade muslimer” utspelar sig ofta i media och det verkar som om de vore allmängiltiga.
Däremot är det muslimska samfundet i Europa (av den majoriteten av muslimerna) upptagen med att baka pizzor, kiosker och hålla rent Europa. Dessutom sväljer de en stor del av smygrasismen och diskrimineringen som råder i de flesta europiska länder. Medan de är tysta och upptagna med vardagslivet och anstränger sig för att vara i bästa möjliga sätt integrerade och europiska, blåser religiösa ledare upp konflikterna.
De fanatiker som är här med mission från Iran och Saudiarabien. Man hör klagoropen från dem som skriker att islam har blivit förnedrat: ”Allahu Akbar - Wah al’islama – Blasphemy.” De religiösa ledare som är utbildade i fanatismen har tagit över yttrandefriheten. Det är så sorligt…
Dåligt samvete
Europa har haft under historiens gång dåligt samvete när det gäller religionen – bland annat när det gäller förföljelse av judar och korståg i ”det heliga landet”. Det dåliga samvetet för Judeutrotningen, behandlingen av muslimer efter elfte september och för invasionen av Irak.
… Det dåliga samvetet ger oss anledningen att skita i sanningen.
Yttrandefriheten böjer sig och sluter sina ögon – för att se på detta med öppna ögon är som att höra en fasa vars röst känns som tusen nålar i ens hjärta - en kamp, för att kunna visa att profeten Mohammad är en historisk karaktär som med all sin storhet och svaghet - är en man av kött och blod, som hans Koran var bra för sin tid men är bristfällig för nuet.
Hans kvinnosyn är obsolet och den går även inte att reformeras och hans Allah är för lite Rahman (= snäll), Rahim (= barmhärtig) och Ghafor (= nådefull) och är istället för mycket Jabar (= dikterande) och blodtörstig. Mohammeds Allah har ett stort behov av bekräftelse och hyllning.
Hans koranverser leder till halshuggning av oskyldiga ickemuslimer och kafar (= ateister).
Eftersom Mohammed är precis som faraoner, Moses, Siddharta Gautama (Buddha), Platon, Jesus, Alexander den Store, Napoleon Bonaparte, Adolf Hitler, John F Kennedy osv. – precis som ovannämnda personer, är profeten Mohammed en historisk person också.
Jag ägnar mig själv åt enligt min demokratiska rätt (med alla risker som finns) att driva med honom, jag kritiserar hans verk och men jag ger honom beröm för det geni han var. Han får den respekten som han förtjänar men inte med våld och hot.
Fateme Gosheh
En uppmaning till självcensur
Hopplöshetens sista utväg kallas det. Det handlar om att kunna uttrycka sig fritt inom musiken som konstform. Under de senaste åren har vi vittnat om en ström av okunskap, en kraft som är ute efter att stoppa eller censurera konsten generellt och nu är det musikens tur.
Musiken som agerar mot tystnaden. Vad är motargumentet? Våldsbejakande.
Athena Farrokhzads sommarprogram i P1 ackompanjerad med musik av Ebba Grön, hip-hopgruppen Kartellen och Timbuktus låt Svarta Duvor & Vissna Liljor är ett annat exempel.
Musiken har generellt haft en ledande roll i mänsklighetens utveckling. Det har funnits en anledning för att skapa, uttrycka sin glädje, sorg och drömmar osv. Det är en rättighet. Att imitera naturen eller att skapa mästerverk har varit en utmaning.
Kan man säga att den har en ledande roll?
Man ska inte glömma den politiska aspekten av musiken och dess påverkan av pågående samhällsdebatter i synnerhet. Min uppfattning av musiken har varit på detta sätt. På sextiotalet gjorde musiken en revolution vilket var en protest mot krig, rasism och förtryck. Politiska texter var självklara. Efter revolutionstiden på sjutiotalet var det mycket aforism och knarkrelaterande beskrivningar av vardagen.
På åttiotalet blev musiken en arena för individualismens frammarsch. Men det fanns genrer av musik som var medveten, klar och vaken. Punken var en av de sorters genrer. Punken gav sig med all sin kraft på Thatchers politik och även hon själv var måltavla för musikaliskt hot och konstnärigt hån.
En del av den amerikanska Hip-hopen har varit mer vaken politiskt och den andra har varit drogrelaterad, sexistisk och våldsbejakande. Hip-hop har haft starka, brutala samhällekritiska, sexistiska och kvinnoförnedrande texter men lyckligtvis håller unga tjejer på att göra en ommöblering i den rådande omgivningen.
Vi befinner oss i en alarmerande tid. När jag kom till Sverige i mitten av åttiotalet bar alla svenskar en liten handflata på hjärtat med texten ”Håll dig bort från min vän”.
Då brann flyktingsförläggningar av nazister i Tyskland. Jag var inte ens medveten om at det pågick. Jag var nämligen långt borta från kriget och kvinnoförtrycket i Iran, i trygghetens Sverige. När jag fick en blåtira under ena ögat av en Nydemokratisympatisör på vägen till jobbet, tänkte jag att det var enstaka händelse som drabbade mig.
Jag trodde det var en incident, inte ett instruerat angrepp av ett främlingsfientligt parti i min fristad Sverige. Men nu när SD folkvalda politiker med järnrör i handen och är ute och hotar folk är det en annan sak. Nu är en tid med en hög arbetslöshetssiffra bland utländskfödda unga och bränder i Husby och förorter av och till.
Det är det dummaste sättet att tysta en stor ung kraft som är Sveriges framtid. Ska unga kreativ vara tysta?
Många unga i förorter och många svenskfödda lyssnar på Timbuktus musik och sångtexter. Athena Farrokhzads poesi har haft en annan sorts läsare än de vanliga. Det är många unga. Det är väldigt sällan man får se att unga sätter sig och läser i en poesibok. Hip-hopen och rapp är tidens poesi och politiska texter.
De mobiliserar sig politisk mot den otrygghet som SD har skapat i samhället med sång.
SR, Sveriges radio p3 och dess handlingar och agerande är ett angrepp på yttrandefriheten och konstnärlig frihet.
Om det finns hot mot politikerna i samhället är det polisiärt arbete. Olof Palme och Anna Lind har varit offer för det dolda hotet. Men det betyder inte att deras politiska motståndare har slutat och kritisera deras politik. Det verkliga hotet ska tas på allvar från polisen sida.
Men censurangreppen på musiken är ingen lösning på de ökade hoten. Man måste ha ett tillåtande uttryckssätt och låta musiken ha sin funktion. Vad vi vinner av att förbjuda den rappen?
Jag lovar att den svenska konstscenen är redan drabbad av självcensur med hot och anmälningar. Vi behöver inte en uppmaning till det.
0735140094
20130601
Varför ska vi ha bokmässan?
Det sägs att en bokmässa är ett ställe där man skall bevara yttrandefrihetens själ som är en grund för ett demokratiskt samhälle. Alla som älskar böcker och allt runt omkring denna kommersiella och icke kommersiella verksamhet, är medvetna om detta. Ett manifest för ett fritt samhälle. Hertha Muller protesterar för Dawit Isaaks frihet. Det handlar om rätten att uttrycka sig. I år är det annorlunda. Mässan kan inte garantera säkerheten för att en hotad konstnär, och denne får därför inte vara med. Det är så bräckligt med hur demokratiska strukturer kan bli. Det är skrämmande. . Jag lovar att det inte finns någon organiserad grupp som jublar just nu, men genom vår tystnad och rädsla skapas det en dold hotbild. Vi betalar skatt ordentligt och gärna för att ha råd med polisinsatser när det gäller sådana här saker. Salman Rushdie besökte bokmässan för många år sedan och då var säkerhetsfaktorn inte relevant, Rushdie kunde utan problem besöka mässan, trots att han var hotad. Det jublas när de kan skapa en känsla hos aktörerna i samhället att det ska hållas tyst. Det har blivit en sorts kultur här i Göteborg, att man väljer det mer bekväma sättet inför det korrekta. Besvärliga element ska censureras. Det var ingen som bad Lars Vilks att teckna på det sättet han gör. Man ger sig inte på profeter även om de är historiska personer och kan kritiseras eller hyllas. Det sistnämnda får absolut göras och upprepas. Det finns en del som suckar också . Det ska vi sätta gräns för konstnärlig frihet. Det verkar som att alla har blivit trötta och ensidigt ropar: vi vill inte ha problem av denna sort. Gör inte samma sak med Vilks som ni gör med invandrarkvinnor – och barn., så att man inte vänjer sig vid att herrklubbarna ska vara nöjda. Hotet och rädslan av att inte reagera sätter munkval på samhället. Det verkar att man inte inser att de åtgärderna kan ha stor konsekvens för all framtid.
Det som händer i Nordafrika och mellanöstern är ett resultat av all hänsyn som världs diplomatiska genvägar har haft att göra med den delen av världen. Kanske är det dags för oss att se lite djupare på den väckelserörelse eller arabiska våren. Det händer för att våra politiker under alla åren tyckte det var bäst med stabilitet i område med diktator och förtryck. Det är lätt och blunda. Det är enkelt och kräver ingen extra energi. Det finns en lärdom som det svenska samhället inte har tagit och det är att man inte böjer sig för sådana hot. Annars ligger hela samhället i tröskeln av tystnad. Nu får vi säga på hemmaplan tyst. Tyst! Det blir besvärligt. Var är vi och bokmässan egentligen på väg nu?
Fateme Gosheh
Konstnär, Filmare och debattör
Politiskt korrekthet
Filmfestivalen är i fullgång. Tusental journalister är på plats. Varje uttryck och rörelse ska vara väl studerade. Man går in blåögd och naiv in i en presskonferens i syfte om att ändra på filmvärlden som är så kommersiell. I en värld som okommersiella filmer har liten chans att visas.
Nordiska regissörer drar stor uppmärksamhet. Otroligt blir uppmärksamheterna om man försöker vara plumpig bland annat. Den danska kändisregissören blir nazist och Aki Kaursimäki, finsk filmregissör - tänder cigaretter på presskonferensen och skiter i regler och varningar från moderatorn. Norden är i blåsväder - Lars von Triers kritik av Israel blir tramp på judar. En stat som grundas på religiös identitet och européernas dåliga samvete går inte att kritisera i Cannes utan att vara nazistisk propaganda. Konst- och filmvärlden befinner sig i ett tillstånd som är väldigt farligt. När man tittar tillbaka på Cannes filmfestival ser man massor med filmer och uttalanden som har upprört känslor. Det har skapat ett sorts klimat där man som konstnär måste hålla sig inom ramarna annars ligger man illa ute. Konsekvenserna av detta blir att man blir utfrusen, banlyst och filmen får inte tillräckig med uppmärksamhet. De gör att du själv väljer självcensur inför att vara kontroversiell. Von Trier har redan dömt ut. Hans uttalande påverkar recensionerna av hans film ”Melancholia”. Plötsligt ville ingen att ha något att göra med honom, även producenter. Det är inte många som skulle vilja kännas sig som samproducenter med hans filmbolag.
Jenny Diski - en engelsk judisk författare skriver vågat och jag citerar: ”Jag är emot antisemitism och rasism i största allmänhet, men jag är också emot sionismen som idé och är förfärad över dess följder. ”Jag beklagar i synnerhet den israeliska statens behandling av palestinierna och dess sätt att utnyttja Förintelsen som ursäkt för att tvångsförflytta och förfölja människor”. – Jenny Diskig Göteborgs Posten 23 april 2011.
Ovanståendet skulle komma ur Von Triers mun. Det skulle vara en skandal.
Exempelvis definierar Nyordsboken (Norstedts Ordbok) begreppet politiskt korrekthet på följande sätt - Politiskt korrekt: som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhäll.
Här ses begreppet mera som en strävan att ligga rätt i tiden och vara åsiktsmässigt nära de grupper som sätter agendan i samhällsdebatten.
En filmskapare, en konstnär är inte en politiker. De ska kunna vara kontroversiella och politisk inkorrekta. Det är en kravlös nödvändighet för samhällets friska anda. Vem eller vilka annars vågar gå mot strömmen och säga något och samtidigt såra en del och på det viset sätta något på agendan. Självcensuren leder till att bland annat Von Trier väljer att uttrycka sig så politiskt inkorrekt.
Vi får se om Von Trier skulle i nästa festival uttrycka sig inkorrekt och skulle säga att han har förståelse för Gaddafi och dra åt helvetet till FN och sin resolution. Något som har skapat nog tragedi for libysk befolkning i form av flyktingar runt om Europa.
Fateme Gosheh
Konstnär och Filmare
Gör oss inte till andra klassens medborgare - Debatt - www.gp.se
skattebetarnas skuld
Utställningen kommer i form av fotografier, målningar och installationer i mån om mycket satiriska inslag.
Islam And Critical Voices
Have a bad conscience about
European countries already have a guilty conscience about concerning history in relation with other religions. I can mention such things as the pursuit of Jews and the medieval crusades in the “Holy Land”. The guilty conscience for the holocaust, treatment of Muslims after 11th September and invasion the of Iraq
… The guilty conscience gives us all reason to just don’t give a fuck about the truth.
Fateme Gosheh
Fateme Gosheh: different strategies, different inspirations.
The strategies of Fateme Gosheh (b. 1961) are different, and her pictures are very different. Since the point at which Louzla Darabi’s painting ,,Scène d’amour’’ (2003) (200x150, oil on canvas) was taken down in the Gothenburg museum of world cultures in February 2005, she has been collecting signatures in its favour as a demonstration in front of the museum. Does Louzla Darabi support this protest? Fateme Gosheh thinks that Darabi failed to answer an email about her campaign for a long time because she ‘must not have received the email’. So that sounds diplomatic and provides good practice in being patient.
In the intercultural comparison, perhaps Louzla Darabi with her striking of alluring poses could learn something from Fateme Gosheh who fled from the theocratic regime in Iran. Her paintings relate to stoning and hanging, her theme is the most extreme infringements of human rights perpetrated on women in Islam; and they show nightmares. For her not sex, but gender politics is the material of conflict – in the complex sense, in the way female historians focusing on gender theory and social psychology critically illuminate crimes of violence against women on this earth, in the discussions of Islamic countries, in the Western world, including Europe. Her pictures are serious, not silly, and absolutely not hip. Louzla Darabi could perhaps even now throw off the opportunism of exploiting a ‘censorship scandal’ purely as a business opportunity for herself, and think a little about “solidarity”. Multiculturalism? Interculturalism? Unbridgeable differences would then surely become smaller. Even language barriers could shrivel. Every Saturday, come snow, storm or rain, Gosheh has protested in front of the museum for two hours. People wrote their signatures on white canvases in support. She told them about the painting that is no longer present in the museum. She was threatened by no one. There is a documentary film about Fateme Gosheh, awarded a prize by the Swedish Film Institute in 2003, Dance Below White Sheets, directed by Isa Vandi (Gothenburg: Scorpionfilm, 50 min.). Because she perceives herself as a ‘controversial artist’, a satirical picture was produced. Entitled Jette S., it shows the director of the Gothenburg museum hitting a ‘symbol of freedom of opinion’, a ‘woman falling off the Dala horse’, with a whip. Fundamentalists are celebrating this as a victory.
Quoted from: Gislind Nabakowski:Symbolism Begins with the Choice of Words.
Thoughts about Hype, Emotion-Inspired Politics and Censorship. In: ,,n.paradoxa’’, Journeys, volume 17/2006, London, p. 93-94.
KONST: Konstnären Fateme Gosheh protesterade på fredagen mot Världskulturmuseets chef genom att hänga upp en satirisk tavla på museets skylt.
- Jag protesterar mot kränkningen av yttrandefriheten, säger Fateme Gosheh när hon under fredagseftermiddagen hänger upp sin satiriska målning och förklarar att den föreställer Jette Sandahl som piskar yttrandefriheten.
Hennes tilltag väcker inte direkt någon uppmärksamhet hos allmänheten, men efter en stund kommer ett par representanter för Världskulturmuseet ut och frågar vad som pågår. De tackar för hennes åsikter och erbjuder sig att be museichefen Jette Sandahl att komma ut. Hon är dock inte på plats och Fateme Gosheh står kvar vid sin målning.
- Det har varit så tyst från de intellektuella i Sverige. Ingen bryr sig om den här frågan som är så viktig i samhället, säger hon och förklarar att hon ska utföra sin protest varje lördag eftermiddag tills Scène d'amour åter hängs upp.
Hon bestrider att hon är ute efter att skapa uppmärksamhet kring sin eget person.
- Nej, jag har varit representerad på Liljevalchs, polisanmälts och själv fått hot. Jag har fått tillräckligt med uppmärksamhet, säger Fateme Gosheh.
Framför museet juni-augusti 2005
Världskulturmuseet i Göteborg plockade ner en tavla från en pågående utställning.
Några av medverkande i seminarium
In this matter let us have a discussion about cultural racism. It is often about critical attitude to religions - especially Islam. In these days politics is coloured religious and religion has become more politic. Islam is on way to be one of the most considerable religions in Europe with its background from such undemocratic countries, like Iran and many more. There is no possibility to discuss, criticize or on any way questioning the law of Islam which many of those laws has no respect for human rights. The moderation of a religious belief can be possible by the influence of politic democracy, increase of knowledge development and movements for human rights. A Europe which has made a suburban “community of communities” instead of a common culture has failed and been unsuccessful to integrate people. This kind of politics to divide people has contributed to growing of ghettoes and developing of such an authoritarian network. The group who threaten open society and they follow the belief that the only form for human incompetence and ignorance which doesn’t want to acknowledge that the belief needs to be corrected.
The Museum of World Culture is meeting-place
When a museum make preparing work for an exhibition, it means many kind of judgment, considerations such a matter should be critics because of it is to be coward, yielding, compliant and opportunistic. But when a decision is made and has been reached the public in form of theater, dance or exhibition. You should stand by that. It is about the public and citizen right.
19:e november 2005